DN larmar om ”kryphål” – men låter inte branschen bemöta kritiken
Dagens Nyheter beskriver den nya lagen om företagsbostäder som ett kryphål och ger stort utrymme åt aktörer som motsatte sig reformen eller har ekonomiska intressen i det tidigare rättsläget. När Företagsbostadsbolagen bad om att få bemöta uppgifterna avböjde DN att komplettera artikeln. Resultatet är en ensidig bild där farhågor presenteras utan att vägas mot lagens syfte, dess kontrollmekanismer eller branschens erfarenheter.
Den 11 augusti publicerade Dagens Nyheter artikeln ”Larm om nya kryphål för tredjehandsuthyrning i Stockholm”. Redan rubriken sätter ramen: den lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli framställs som ett nytt kryphål som riskerar att utnyttjas för missbruk och högre hyror.
Det är en allvarlig beskrivning av en lag som riksdagen uttryckligen har antagit för att skapa tydliga och ändamålsenliga regler för företagsbostäder. Ändå fick ingen företrädare för företagsbostadsbranschen möjlighet att bemöta bilden i artikeln.
Ett avsiktligt regelverk – inte ett kryphål
Den grundläggande sakuppgiften behöver först redas ut. Möjligheten att använda blockhyra för företagsbostäder är inte en oavsiktlig lucka som någon har upptäckt efter lagändringen. Det är själva syftet med reformen.
I propositionen En mer flexibel hyresmarknad beskriver regeringen att reglerna ska bli mer ändamålsenliga för att möta företagens behov av bostäder till sin personal. Riksdagen antog därefter förslaget. Lagstiftaren har alltså medvetet skapat en reglerad modell där ett mellanhandsföretag kan tillhandahålla en bostad till ett företag, som i sin tur använder den för en anställd eller konsult.
Att kalla detta för ett ”kryphål” är därför missvisande. Det är inte fråga om att en privat andrahandshyresgäst utan lov hyr ut sin bostad vidare till någon annan. Det handlar om en särskilt reglerad avtalskedja för ett bestämt ändamål: att företag ska kunna ordna tillfälliga bostäder åt personer som arbetar för dem.
Det finns också kontrollmekanismer. Blockhyra kräver som huvudregel hyresnämndens tillstånd. Ändamålet med uthyrningen ska anges och hyresnämnden kan vägra tillstånd när det finns skäl att befara missbruk eller andra negativa konsekvenser. Den särskilda regleringen förutsätter dessutom att bostaden används i överensstämmelse med det godkända ändamålet. Den anpassade hyran är inte heller en fri marknadshyra utan kan prövas av hyresnämnden.
Regeringen beskriver själv reformen som ett tydligt regelverk med mekanismer som ska förhindra att systemet missbrukas. Dessa centrala delar försvinner när lagstiftningen i stället sammanfattas som ett nytt kryphål.
Farhågor är inte belägg
Lagen hade varit i kraft i knappt sex veckor när DN artikel publicerades. Trots det förs resonemang om att reglerna utnyttjas eller kommer att utnyttjas framöver. Företagsbostadsbolagen, FBB, har därför frågat DN vilket underlag som visar att missbruk av den nya regleringen är vanligt: Finns det statistik, avgöranden eller en dokumenterad kartläggning? Hur många ärenden gäller det, och på vilket sätt har det kunnat konstateras att just den nya lagen har missbrukats?
Något sådant underlag har inte presenterats för oss.
Det är viktigt att skilja mellan att en uthyrningsmodell förekommer och att modellen missbrukas. Företagsbostäder har funnits länge och fyller ett dokumenterat behov. Den statliga utredningen bakom reformen samrådde bland annat med handelskamrar, arbetsgivare, fastighetsägare och branschorganisationer. Behovet handlar om kompetensförsörjning och om att företag måste kunna ordna boende när en person rekryteras från en annan stad eller ett annat land eller arbetar tillfälligt på en ort.
Att någon befarar att ett system kan missbrukas är relevant att rapportera om. Men en farhåga måste presenteras som en farhåga, inte som ett konstaterat marknadsförhållande. Särskilt när lagen är ny och det ännu saknas ett tillräckligt underlag för säkra slutsatser om hur den kommer att tillämpas.
Tre kritiska röster – men inget svar från branschen
Obalansen blir särskilt tydlig i DN källurval. Hyresgästföreningen, som motsatte sig lagändringen, får föra fram sin kritik. DN hänvisar också till uppgifter från Hem & Hyra som är Hyresgästföreningens medlemstidning. Hyresgästföreningen och dess egen medlemstidning kan därför inte behandlas som två helt oberoende källor som var för sig bekräftar samma verklighetsbild.
Även Orimlig Hyra som har ett vinstintresse i den här lagstiftningen får uttala sig. Bolaget beskriver själv sin verksamhet som att det köper rätten att driva hyresgästers krav på återbetalning av hyra. Det har därmed ett direkt kommersiellt intresse i hur reglerna om hyressättning och återbetalningskrav utformas och tolkas. Det betyder inte att bolaget ska utestängas från debatten. Det betyder däremot att dess ekonomiska intresse behöver vara tydligt för läsaren och att uppgifterna bör granskas och balanseras mot andra berörda aktörer.
DN har alltså valt att bygga framställningen på Hyresgästföreningen, material från Hyresgästföreningens egen medlemstidning och ett kommersiellt företag som driver och förvärvar återbetalningskrav. Samtidigt saknas en röst från den bransch som artikeln handlar om och vars verksamhet beskrivs som ett hot eller ett kryphål.
Tidigare medverkan ersätter inte ett aktuellt bemötande
Efter publiceringen kontaktade FBB reportern och bad om möjlighet att rätta felaktigheter, redogöra för lagens kontrollmekanismer och bemöta påståendena om ett utbrett eller framtida missbruk. DN svar var att FBB inte nämndes specifikt i artikeln och att organisationen hade fått komma till tals i en tidigare publicering. Reportern uppgav att hon eventuellt skulle återkomma om ämnet behandlades igen.
Det svaret missar kärnan i invändningen. En branschorganisation behöver inte pekas ut med namn för att den bransch som organisationen företräder ska vara föremål för långtgående kritik. Artikeln handlar uttryckligen om företagsbostäder, om motivet bakom verksamheten och om påstådda konsekvenser av den nya lagen.
Att FBB fick uttala sig i en annan artikel före lagens ikraftträdande ersätter inte möjligheten att bemöta nya påståenden efter att lagen har börjat gälla. Den tidigare artikeln behandlade kritiken mot lagförslaget. Den nu aktuella artikeln ger intryck av att den beslutade lagen redan har öppnat nya möjligheter till missbruk. Det är en ny vinkel med nya påståenden som behöver bedömas utifrån sitt eget underlag.
Ingen redaktion är skyldig att låta varje aktör medverka i varje artikel. Men när en tidning publicerar omfattande kritik mot en identifierbar bransch, använder flera källor med närliggande organisatoriska eller ekonomiska intressen och därefter avböjer ett sakligt bemötande från branschens företrädare, uppstår en tydlig obalans.
Kritisk journalistik kräver också kritisk granskning av kritikerna
FBB begär inte att DN ska återge branschens syn okritiskt. Seriösa företag ska granskas, missförhållanden ska uppmärksammas och alla reglerade marknader behöver följas upp. Vi arbetar själva med medlemskrav, uppförandekod, utbildning, avtalsstandarder och riktlinjer mot brottslighet för att bidra till en trygg och professionell marknad. Men kritisk journalistik kan inte innebära att endast lagens motståndare granskar branschen, medan deras egna påståenden och intressen lämnas ogranskade. Samma krav på belägg, transparens och källkritik måste gälla alla parter.
En mer rättvisande artikel hade tydligt skilt mellan laglig företagsuthyrning och otillåten privat tredjehandsuthyrning, förklarat varför riksdagen införde reglerna, beskrivit hyresnämndens kontroll och redovisat att uppgifterna om framtida missbruk är partsbedömningar. Den hade också låtit en företrädare för företagsbostadsbranschen svara på kritiken. Debatten om företagsbostäder är viktig. Den berör både hyresgästers trygghet och Sveriges förmåga att rekrytera kompetens och genomföra investeringar på orter där det råder bostadsbrist. Just därför behöver den föras med korrekta fakta och en öppen redovisning av vilka intressen olika källor företräder.
När farhågor blir rubriker, beroende källor framstår som oberoende bekräftelser och den kritiserade branschen nekas möjlighet att bemöta uppgifterna får läsaren inte hela bilden. Det är inte den sakliga och balanserade journalistik som en så viktig fråga förtjänar.
Niclas Blåklinth
Ordförande, Företagsbostadsbolagen (FBB)