Den svenska hyreslagstiftningen, som i stora drag regleras i 12 kapitlet jordabalken (”hyreslagen”), har sina rötter i en tid då bostadsmarknaden och samhället såg helt annorlunda ut än idag. Vi hade svartvit tv, människor arbetade för samma företag och bodde på samma ort större delen av sitt liv.

När grunderna lades på 1960- och 70-talet var Sverige ett land med låg rörlighet, få internationella etableringar och där boende nästan uteslutande handlade om att skapa trygghet för hushåll på lång sikt. Tillfälliga boenden för företag och kompetensförsörjning var aldrig i fokus.

Sedan dess har mycket hänt:

• Arbetsmarknaden är globaliserad – företag konkurrerar om talanger i hela världen.
• Projektbaserat arbete och kortare uppdrag har blivit vanligare.
• Sveriges tillväxt och stora investeringar i bland annat industri, energi, grön omställning, artificiell intelligens och infrastruktur förutsätter snabb tillgång till rätt kompetens.

Trots det är regelverket i stora delar oförändrat. Företagsbostäder och andra behov som går utanför den traditionella hyresrätten faller ofta mellan stolarna – de varken skyddas eller främjas i lagstiftningen. Resultatet är osäkerhet för bolag, ojämlika villkor mot andra länder och i förlängningen ett hinder för svensk tillväxt.

Därför behövs en modernisering

För att möta dagens behov krävs att regelverket uppdateras så att tillfälliga och flexibla bostadslösningar erkänns som en nödvändig del av bostadsmarknaden. Precis som privatuthyrning har fått anpassade regler bör företagsbostäder få ett rättsligt ramverk som ger trygghet och förutsägbarhet.

Utan företagsbostäder riskerar Sverige att stå handfallet inför de enorma behov av internationell och rörlig arbetskraft som vår ekonomi redan idag är beroende av.